australianshepherd

Inlägg publicerade under kategorin Valptiden

Av Tina Lindmark - 29 april 2012 19:35

Efter att jag varit sjuk i nästan en vecka passade vi idag på att ha en skön dag med promenad, bad, träning och grillning i det fina vädret. Tåss var nog den som uppskattade det mest av alla då han inte riktigt är van med att ha tråkigt i en veckas tid.   


 


I början av april började vi på unghundskurs. Efter att jag och instruktören pratat blev vi omflyttade till hundmöteskursen. Han blir väldigt frustrerad när han ser andra hundar och vill dit och lattja. Det i samband med att han har lätt för skall gör att man riskerar sina öron vid vissa hundmöten. Lustig som han är bryr han sig dock inte ett skit när han ser/passerar hundar som är inne på sina gårdar, även om de är alldeles vid staketet och skäller ut oss.


Men tänk vad fort träningen kan gå när man känner sig stöttad, inspirerad och taggad! På en vecka har vi, enligt mig, gjort riktigt stora framsteg. Vi tränar skvallerträning, alltså till en början klick+godis när han ser en hund.

Det jag behöver göra för att hjälpa honom är att ta ut bra avstånd till den andra hunden (minst 5 meter). Majoriteten av alla hundmöten går riktigt bra nu, de som inte funkar involverar oftast en annan hund som skäller på Tåss - då kan han själv inte hålla klaffen. Men det är inte heller något jag förväntar mig efter en veckas tid.


 


Något annat som är nöjd med är att all passivitetsträning vi lagt ned tid på de senaste månaderna har gett resultat. Det visar sig till och med i de flesta hundmötessituationer då jag står still och han avslappnat lägger sig ned. Det är precis det jag vill ha, en hund som avslappnat kan ligga vid min sida även om det är ståhej runt omkring.

Idag passade vi på att kika på två söt-tokiga bearded collies som tränade agility. Jag hoppades att Tåss skulle klara av att se två galet skällande fluffbollar som flyger omkring utan att själv stressa upp sig. Såklart klarade han det, avslappnat och fint. 


     


Vi ser själva fram emot sommaren som kommer innebära lätt agilityträning. Jag är övertygad om att lilla speedo-loppan kommer rocka agilitybanorna!


Tåss är nu snart 9 månader gammal, är ca 50 cm hög och väger 15,5 kg.


 

Av Tina Lindmark - 12 februari 2012 19:09

...men ännu har vi långt kvar.


Jag har kommit fram till ett nyttigt beslut den här helgen, att lägga alla tävlingsmål för året åt sidan och fokusera på det som verkligen är viktigt. Tåss kan inte möta en annan hund, då går han upp i stress, ljudar och blir blokerad. Vi kan inte få hem beskök eller själv åka och besöka folk, då går Tåss upp i stress, ljudar och biter som besatt i mina händer och andra folks kläder. Vid momentträning har han börjad ljuda, även om han förstått vad som förväntas av honom. Jag vill först och främst ha en hund som fungerar i vardagen, en hund jag kan ta med mig överallt - en hund som fungerar i samhället helt enkelt. Har jag inte det spelar det ingen roll hur duktig hunden är på att gå fot eller hämta en apport - det säger ju sig självt att jag inte kan tävla med en hund som inte kan vara närmare än 15 m från andra hundar utan att ljuda och gå upp i stress. 


I helgen tycker jag att vi har gjort framsteg och nu finns det nog hopp om livet igen. Jag går så lätt ner mig vid motgångar av den här sorten.  

Vi började i lördags morgon med att gå med på en promenad som anordnas av klubben där många går med. Vi bestämde oss för att gå sist på ett ordentligt avstånd så störningen från de andra hundarna inte skulle bli för stor. I början var det förjävligt. Tåss hade stressat upp sig redan i bilen där han hört de andra hunarna skälla. Det spelade ingen roll att vi gick på så långt avstånd att vi inte ens såg de andra, Tåss ljudade nästan nonstop. Det gick att få kontakt med honom, han var inte blokerad, han kunde lägga sig ned och vara still men ljudet kom jag inte åt. Efter ett tag hade allt tagit på krafterna och stressen lagt sig något. Då började han kunna ta kontakt och gick riktigt fint! Då blev det mjukost och klick som bara den! Till slut kunde vi komma så nära som 20-30 m till de andra hundarna och Tåss skötte sig superbra. Ett minus blev ett hundmöte med ett par hundar som inte var med på promenaden och gick åt motsatta hållet.

När vi gått klart och kommit tillbaka till parkeringen hade Tåss mycket fin kontakt trots andra hundar på nära håll, superstort plus!!


Idag begav vi oss (som förra veckan) till Björnidet för inomhusträning. Vi började på parkeringen där andra hundar skällde i bilar, avancerade mot ingången där hundar gick in och ut ibland för att sedan stå inne vid ingången och kunna se hundarna som tränade på plan. Jag är nöjd med dagens träning, Tåss kunde till slut fokusera bra på mig och koppla bort hundarna som var på plan. En hel del ljud var det men det lugnade sig mot slutet. Vi har låååångt kvar innan vi kan träna lydnad tillsammans med de andra hundarna inne på plan, men jag kommer inte stressa utan att ta träningen sakta och stegvis. Kan vi ens gå på utställning i april som jag tänkt? Ingen aning. Tåss måste lära sig att det går att slappna av. Jag vill inte ha en hund som går upp i stress för minsta grej.

Träningen fortsätter!

Av Tina Lindmark - 5 februari 2012 16:28

Lite bilder från dagens tripp till isen som bjöd på massa bus och lite träning.


 








Ikväll bär det av till Björnidet (fotbollshall) i Smedjebacken för innomhusträning. Tåss ska träna på att ta det lugnt och inte skälla ut de andra hundarna. Passivitetsträning blir det för oss alltså. 


Kan förövrigt meddela att jag passade på att väga loppan igår vid ett besök på stan och han vägde 12,1 kg. 

Av Tina Lindmark - 5 januari 2012 19:01

På senaste tid har jag och Tåss fastnat i sökträsket på allvar. Vi har funnit ett mycket trevligt och kunnig sökgäng som vi nu tränat tillsamans med några gånger. Från början viste jag att jag ville satsa på brukset, men om det skulle bli sök, spår eller rapport som skulle komma i främsta rummet hade jag från början inte bestämt. Nu verkar söket ha bestämt sig självt! Det passar Tåss som handen i handsken. Han älskar alla människor och jobbar hårt för att hitta figgen. Även om han blir överlycklig när han hittar figgen har han inget problem med att bryta och gå bort mig mig när det är dags, då är det han och jag igen. 
Vi vill ju satsa på räddning så småningom och då känns det som en fördel att ha tränat en del sök.


Han får mycket beröm för att vara en trevlig och social valp. Han leker fint med andra hundar (vissa hundar tycker att han är lite för "på" men han är absolut inte så intesiv som vissa andra valpar jag sett) även om han kan vara lite misstänksam när vi möter hundar på promenader (vilket dock har blivit bättre med träning). Något som gör mig välsigt glad är när folk säger att vi har fin relation och bra kontakt. En bra relation tror jag är grunden till allt. Jag vill jobba tillsammans med min hund, jag älskar min hund, ser honom som min bästa vän och vill att han ska tycka om att jobba med mig. Då blir resultaten som bäst.   


Jag har märkt något - som jag antar vara - tendenser till vakt. Det har jag varit beredd på, han är ju ändå en aussie, men jag hade hoppats på att inte få en hund med allt för mycket vakt. Han har väldigt lätt till skall, han boffar, morrar och skäller på det mesta som han finner mystiskt utomhus. Speciellt människor och hundar som går nära huset/tomten. Han vaktar dock inte inomhus, vilket gör mig lite förvirrad. "Är det vakt eller något annat?". Inne skäller han endast om någon bökar väldigt ute i trapphuset eller om en annan hund är där. Han går oftast till dörren och lyssnar om han hör något i trapphuset, men det är inte mer än så.

Mot enstaka hundar har jag märkt att han kan ha tendenser att vakta mig. 


Nå, hur är det då med målen för 2012? Visst har jag mål, men dom vill jag hålla för mig själv än så länge. Annars känns det på något sätt som att jag kan "lova för mycket" (mål förväntas ju att uppfyllas). Dock hoppas jag kunna uppnå något inom brukset och lydaden, kan jag avslöja. 
Just vad gäller lydnaden känns det som att jag behöver ta mig i kragen redan nu. Söket är lätt att ha motivation inför, där är vi flera som tränar och vi har roligt tillsammans. När det gäller lydnaden är jag själv och behöver lägga upp alla moment och all träning själv. Jag kan vara lite dålig vad gäller planering. Det bästa skulle vara om jag kunde hitta någon att träna med vad gäller även lydnaden, det blir mycket lättare när man peppar varandra. 


   - En bild tagen i all hast.   

Av Tina Lindmark - 11 december 2011 14:21

Nu har min fina skrutt hunnit bli 4 månader. Han är en underbar individ att leva med, träna med och ta med sig överallt. Han låter sig hanteras av alla, barn som vuxna, och är otroligt glad i alla människor han möter. Han leker mycket fint med barn, kan stressa upp sig under vilka springlekar med barn men är oftast mycket lätt att få ner i varv igen. Barn, vuxna, okända kan hantera hans mat, ben och leksaker utan problem och han kampar villigt med alla som han får chansen med.


 

   

I dagsläget väger han ca 8,7 kg och är ca 43 cm hög. 

Han är underbar att ha med sig i alla slags miljöer. Skogsmaskiner, höga ljud, smällar, skott (från skjutbanan i närheten) bekommer honom inte. Olika typer av underlag har han hellr inte problem med vad jag märkt hittills. 


Snön tog han emot med glädje! Just nu har vi nog 1-2 decimeter snö här. Vi ser till att hålla oss i rörelse när vi är uomhus annars fryser han lätt, ännu har det dock inte varit speciellt många minusgrader ute. 




   

På senaste har jag tänkt mycket på om räddningshundsutbildning skulle vara något för mig och Tåss. Ju mer jag läser om det och ju mer jag pratar med erfarna människor - destå mer sugen blir jag! Så som Tåss utvecklats hittills tror jag att han skulle klara det med glans! Från början hade jag inga planer på att utbilda min framtida hund till tjänstehund, det finns ju såååå mycket annat jag vill göra! Räddningen kommer att ta så otroligt mycket tid från allt annat jag vill göra, jag vill ju tävla (i främst bruks och lydnad) och för det krävs mycket träning. Väljer vi att satsa på räddning får det andra helt enkelt ge plats (eller så kanske vi får bli ännu mer effektiva?!), vi har ju hela livet på oss!






Även i träningen lyser han som en stjärna. Han uppskattar alla möjligheter till träning och anstränger sig alltid och gör sitt bästa. Han kan lätt växla från aktivitet till koncentration, vilket jag uppskattar.

Något som jag tycker är väldigt skönt är att han är lätt att ha lös. Inkallningen sitter fint nu och han springer inte till okända människor även om han tycker så mycket om att hälsa på alla. 


Vi väntar fortfarande på att få börja valpkurs. Egentligen är den kursen inte något som vi behöver men jag vill ta tillfället i akt att kunna träna bland andra valpar, träna i grupp och att kanske kunna hitta egna träningskompisar.  




   

Han utvecklas så himla fint och jag är världens stoltaste matte vart vi än går. Jag är så otrloligt glad och tacksam över att jag fick just denna underbara lilla aussie!!

Av Tina Lindmark - 15 november 2011 14:04

Tiden går, Tåss har nu hunnit fylla 14 veckor. Det är svårt att själv se förändringar vad gäller utseendet när man umgås med honom varje dag. Kikar man på bilder blir det tydligare!



7 veckor * 8 veckor * 11 veckor


 

14 veckor


Vi tränar mest vardagliga nyttosaker. Så som att sitta still och inte trillskas när jag tar på/av selen, inte gå utanför dörren förens jag är påklädd och sagt Varsågod, inte ta mat, godis eller annat jag tappar på golvet utan ett Varsågod, vara följsam i koppel - ha koll på mig och följ mina tempoväxlingar, jag har varken tid eller ork att stanna varannan meter och dröja vid en luktfläck i 10 min - när jag säger till går vi vidare.

Andra hundar är väl sådär, tycker Tåss. Han blir lätt stel och boffar åt dem om han får chansen. Jag tror att jag har hittat en metod som passar honom bra vid hundmöten. När vi möter en hund kör jag upp en näve godis framför nosen på honom som jag sedan slänger i backen. Sedan kan han stå och nosa upp godiset medan den andra hunden passerar. 


Uppe vid hundklubben har vi varit flera gånger nu. Vi har tränat både passivitet och aktivitet med okända människor och hundar i närheten, vilket går bra. Sitter vi still lite för länge och Tåss får långtråkigt har jag märkt att han börjar bjuda på beteenden i tron om att han ska få sig ett klick, pluttbollen.

En trevlig sak som hände uppe vid klubben var att en kvinna kom fram och frågade "Är det en aussie?", "Jajamen!" svarade jag glad i hågen över att hon var den första människa som haft en aning om vad han är för ras!


Någonting som vi fastnat på är Tåss ovilja att åka bil. När han förstår att vi är på väg mot bilen lägger han sig platt på backen och vägrar röra sig ett steg till mot bilen. Det slutar med att jag får lyfta upp honom och bära in honom i bilburen, vilket inte kommer bli hållbart när han blir vuxen. Han verkar inte ha några tendenser att må illa när vi åker bil eller må dåligt på annat sätt. När han kommit in i buren lägger han sig på en gång och ser avslappnad ut, ofta somnar han. Gnäller gör han aldrig när vi åker bil. Jag skulle tro att han tycker att det är för jävla tråkigt att sitta där bak i en bur och göra ingenting. Ofta åker vi till ett ställe som han bör tycka är kul, ex skogen eller hundklubben. Men å andra sidan ska man åka bil hem också vilket i princip betyder "nu har vi tränat/lekt klart, nu är det roliga slut". Vi bor ju lite ute på vicshan och bara att åka till hundklubben tar ca 20-25 min. Tar gärna emot träningstips/förslag här!


På lördag ska vi på valpträff och på söndag blir det kanske vallning! En helg att se fram emot.   

Av Tina Lindmark - 4 november 2011 17:17

Idag åkte vi iväg till Björbo för att träffa Camilla, Gizmo (Sugarwind's kull 2), Emma och Ayo (Sugarwind's kull 3).


Det var roligt att träffa Ayo, som är från samma kull som Tåss, och se likheter och skillnader dem emellan. Ayo är en riktig liten tuffing! Alltid på G och redo att brotta ner alla som kommer i hans väg! Tåss kunde snarare beskrivas som tjuren Ferdinand, medan Gizmo och Ayo rullade runt på gräset gick Tåss omkring och "luktade på blommorna". Han är ju för go!


   


- Men lite bus blev det allt! Att bli jagad och själv jaga efter Gizmo och hans boll var roligt, även om Tåss inte var i närheten av att komma ikapp. 


 


- Snygga storebrorsan Gizmo!




- Sötaste monster-Ayo! Älskar hans busiga uppsyn!


   

Av Tina Lindmark - 30 oktober 2011 17:34

 












- Min skatt. Min stjärna. Min finaste. Min älskade lille Tåss! -

       

Presentation


~ Tåss & Tina ~

Mitt liv med en australian shepherd vid namn Sugarwind's Late Night Snack "Tåss".

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Sugarwind's


Skapa flashcards