Imorgon fyller Tåss 11 veckor, tänk vad tiden flyger förbi. 

Vi spenderar dagarna med att leka, göra lätta övningar samt social- och miljöträna. Sitt, stanna och varsågod sitter snart som en smäck.   

Nere på stan har vi varit flera gånger då vi har varit ute i diverse ärenden, självklart ska Tåss följa med. När husse skulle ha nya vinterskor fick han följa med in i skoaffären (en valps drömbutik måntro?!) och när husse varit på jakt efter vinterjacka har vi passat på att stå utanför affären och passivitetsträna. Det går väldigt bra, Tåss sitter oftast snällt mellan mina ben och har lätt för att slappna av i olika miljöer när han ser att jag är passiv och lugn. Att lägga sig för att sova 3 meter från en starkt traffikerad bussväg är minsann inte illa för en liten valp!

Såklart vill folk komma fram och gosa och klappa när vi är ute. Tåss hälsar glatt på alla. Alla tycker att han är otroligt vacker och frågar "vart kommer han ifrån?", "vart får man tag på en sån?", "han måste ha varit dyr?!". Ingen frågar vilken sorts hund det är frågan om eller vad han ska användas till utan konstaterar snabbt att "en sån måste vi skaffa!", suck....

Hittills har jag inte stött på någon som vetat vilken ras han är (inte ens personalen och veterinären på veterinärkliniken som vi träffade i samband med en undersökning av vårt ena marsvin). När folk gissar är det uteslutande på collie. Näää, där ser jag inte alls likheten om de inte syftar på BC, men hur vanlig är blue merle hos dem egentligen. "Åh, titta ögonen! Det måste ju vara husky i honom?" fick jag också höra en gång.  

I veckan har det varit ett väldans buller i byn där vi bor. STENA ligger i närheten och det har låtit som om de smällt stora ballonger (?!). Jag konstaterade nöjt att det lät väldigt likt nyårssmällare. Tåss uppmärksammade ljuden, men brydde sig inte. Utan problem kan han vara passiv, leka med mig, fokusera och ströva för sig själv trots alla ljud.  

Stolt matte!  

Såklart bjuder jag på några nytagna bilder också!