Tåss följer med på alla våra små äventyr. Det är inte mycket som lillen är rädd för. Svetsar, skott, barn, marsvin, dammsugaren, klotången, bilburen - han tar det mesta med ro. Apportera hästskit kan han också!

Vi har varit på besök hos Joakims syster Johanna och hennes lilla dotter Nora som är 2,5 år. Tåss tyckte att hon var en konstig liten människa och var mycket noga med att övertyga henne om att han är jääättesnäll. Hon lyckades dessutom nästan lära honom "sitt" och "nej" genom att bestämt säga så när han hoppade på henne.   
Det har också varit några besök hemma hos oss i helgen och alla förundras över hur snäll och go Tåss är. Till och med min hundrädda mamma kallade honom för "mormors gosse" och satt med honom i knäet hela tiden.     
Imorgon har jag tänkt att vi ska sitta still utanför affären och kika på folk medan husse handlar. 

 Idag när vi var ute i skogen hörde vi på håll hur det sköts på skjutbanan. Tåss reagerade genom att spetsa öronen, kika på mig och sedan lunka vidare som om inget hänt. Det bådar gott och på sikt kan vi ta oss närmare och närmare. 

Som synes har han även sin egen mysplats under skrivbordet.   

 Då kom han som ett ljus ur mörkret, slickade min kind och sa

"hos mig är du trygg och varm, jag ska värma ditt hjärta, jag tycker om dig" 
och i hans ögon tindrade kärleken